Mode på blodigt allvar

Prada - svårt att förklara för fashionistas

Agnes af Geijerstam skrev nyligen på Rodeo om mode och humor (jag är tydligen inte den enda som har skrattat åt Burberry´s Warrior-väska) och påpekade vikten av att inse att man faktiskt både kan älska mode och skratta åt sig själv. Om Victoria Beckham skrattar åt parodin på hennes Marc Jacobs kampanj går det ju bara att spekulera om, men jag satsar ändå på att hon gör det; hon verkar trots allt ha en del självdistans. Just självdistans känns inte utmärkande för modechefen på Damernas Värld, Martina Bonnier, som är aktuell med boken Fashionista. Självhjälps-litteratur inom mode är inget nytt, redan på 1700-talet fanns en uppsjö med böcker som guidade den som var vilse i sin egen garderob. Det problemet verkar inte bekymra Martina Bonnier, för hon hänger sina plagg luftigt så att hon ser vad hon har (i sina åtta garderober). Det är bara ett av alla de ovärderliga råd som Bonnier ger sina fellow fashionistas, andra är att hitta en designer som liknar en själv, och att hålla koll på unga designers och modehusens signatur-plagg. De konkreta råden (tänk som en man! Satsa på basfärger! Klä dig efter din kroppsform!) varvas med listor över Martinas bästa köp och massor av bilder på henne själv i glamourösa klänningar eller vadandes vid vattenbrynet. Boken avslutas med kapitlet ”En snabb reflektion” där Martina har tittat på konstgjorda material i Pradas showroom och det är” så komplicerat att de själva har svårt att förklara”! Den gravallvarliga tonen , signifikant för Fashionista, blir i slutändan mest bara stor modehumor.