Semiotikk-chic

Ann Sofie Back A/W 08

Avantgarden er av natur forutsigbar som få. I en tid der samtidkunst er milliardærhobby nummer en, den engelske kjendispressen har fått sitt Vanity Fair og høykulturen siver inn i populærkulturen synes standpunktet unektelig ganske åpenbart. Ann Sofie Back, svenskenes skarpeste og mest nådeløse avantgardist fanger negativet av tidsånden i sin siste kolleksjon. Britney, Lindsay og Paris er heltinnene, kolleksjonen dedikert Heat og O.K. og full av trashsymboler, feil farger og tacky materialer. Kjolene har flerrer og jentene har turkise blåveiser på øyelokkene. Pressemeldingen sier at kolleksjonen spiller på et elsk/hat forhold til kjendiskulturen. 

Spisse slingbacks, skinnjakker, turkise stroppekjoler, stringtruse og piercing. I 2008 klinger dette så uendelig, uholdbart smakløst at det nettopp derfor igjen blir interessant. Back presenterer vår samtids visuelle tabuer, og bruker et for henne tilsynelatende  fremmed formspråk. Men Back jobber på akkurat denne måten, og utfordrer seg selv og oss gjennom å ha negativet som grunnsten i sin kunst. Hun dyrker det etablert smale, det vedtatte stygge, det uttalte rare og alt som er feil. Hun nekter å leke med de andre barna, Ann Sofie. En opposisjonell holdning til det vedtatte er aldri garanti for verken kunstnerisk kvalitet eller potent meningsinnhold. Ann Sofie Back balanserer på en fin linje, men holder samtidig stødig kurs hånd i hånd med moten. All eventuell kritikk mot Backs kunstneriske ambisjoner  oppløses nemlig når plaggene taes nærmere i øyesyn. Enestående, brukervennlige plagg, nydelige applikasjoner, ledige sylskarpe snitt, en unik sensibilitet og en bevissthet som redefinerer vårt syn på vår samtidige estetikk. Svenskene har satt henne på frimerke. Vi satser alt på hennes usannsynlig talentfulle og lovende norske designassistent, og min gode venn Michael Nybråten!!

Modemuseum bloggar

Just nu visas blog.mode:addressing fashion på The Metropolitan Museum of Art i New York. Utställningen har kritiserats för den svaga tematiken och blandar istället allt ifrån1700-tals kostymer till en balklänning signerad John Galliano för Christian Dior från 2005. Dessutom plagg från Donna Karan, Yves Saint Laurent, Alexander Mc Queen, Yohji Yamamoto, Elsa Schiaparelli, och Vivienne Westwood. Spretigt kanske, men klassiker som klänningar från Comme des Garçons första helsvarta kollektion från 1983 och Jean Paul Gaultiers avantgarde-hyllning till korsetten, “Des Robes qui se Dérobent,” finns i alla fall på plats. På www.blog.metmuseum.org/blogmode finns kommentarer av bland annat chefcurator Harold Koda och medverkande designers, och möjlighet att själv kommentera plaggen. Utvalda inlägg förevigas sedan i den bok som görs om utställningen när den är över.

Utställningen pågår mellan den 18:e december 2007 och den 13:e april 2008 på The Costume Institute, The Metropolitan Museum of Art i New York

Et eksempel til etterfølgelse

I et moteklima av ingen (Norge), og tusentalls (Sverige) identiske bloggere og selvutnevnte moteeksperter av ulike slag finnes det heldigvis fortsatt noen som viser oss hvor skapet kan stå. Annette Kullenberg heter hun og hun er gammel, ihvertfall seksti-søtti, legendarisk svensk journalist og totalt hemningsløs. Etter avlagt embedseksamen i filosofi jobbet hun på Aftonbladet i 25 år, og sluttet der etter en konflikt da sjefredaktøren hadde moderert hennes påstand om at prinsesse Madeleine hadde et spritproblem (!) Hun kan minne om en Diana Vreeland med andre interesser enn mote, kanskje? Et friskt pust i den trendkjensliga og korrekte rodeo-sfæren, med drømmer om "chockrosa blåräv", en ode til luskammen og beskrivelser av det å spane på menn gjennom utklipte aviser på kafé. Priceless! 

Vitt är det ständiga svarta

Med trashrealismens genombrott på 90-talet utvecklades modefotografin från traditionellt idealiserande till vardaglig anti-glamour. Fotografer som Corinne Day och Jurgen Teller var drivande krafter i genren, där behoven av att reflektera kring bredare kulturella fenomen gjorde att modefotografier tog plats i mer realistiska miljöer. Traditionella skönhetsideal ersattes av modeller som var personliga snarare än perfekta. I till exempel i-D, Dutch, Purple Prose och The Face, tenderade man att gå från det perfekta till det imperfekta och mer bisarra och frånstötande. Modellerna misstogs ofta för att vara icke-modeller, och modefotografins traditionella roll som idealiserande spegel problematiserades. Trash-realismen visade att vem som helst kunde vara fashionable, och utmanade på så sätt konventionella ideal. Till skillnad från modefotografin är det just konventioner som råder på cat-walken. Om man vill kritisera modevärlden för att vara exkluderande är cat-walken rätt forum; där är mörkhyade modeller fortfarande ett undantag. Efter att ha varit på vårens visningar och spenderat timmar framför datorn för att uppdatera oss på de internationella trenderna, som för varje säsong blir de alltmer mångfacetterade och svårare att sammanfatta, kan vi trots allt konstatera: bland assymetriska skärningar, tweed, sammet och höga midjor (fortfarande) är tendensen densamma; vitt är det ständiga svarta.

Loosen up!

Herve Legér by Max Azria F/W 2008

Når Herve Legér by Max Azria viste sin høst/vinterkolleksjon av bandasjekjoler i New York for noen uker siden kjentes det spot on - 2006. At denne klassikeren ikke har kommet på banen før kan bare skydes at noen ikke har fulgt med i timen, for så å prøve å gjøre opp for det - too much, too late. Front row satt Mandy Moore og Victoria Beckham symptomatisk nok, og den norske "ekvivalenten" Pia Haraldsen ble sett iført bandasjen her en gang i vinter. Poenget er jo; Christopher Kane slo igjennom med sin tolkning av Herve Legérs 90-tallsklassiker i 2006, på høyden av body-con. Idag finnes det vel knapt noe klammere enn kroppsklengende futteraler og overdreven sex.

For videre kommentar; se/les under.

Lanvin F/W 2008

Modebilden för hösten 2008, så som vi helst vill se den, sammanfattas av Alber Elbaz i kollektionen för Lanvin. Pragmatikern Elbaz, som menar att en del av en designers arbete handlar om att inte skämmas för att göra livet lite lättare för kvinnor, har gjort en kollektion där silhouetterna sträcker sig från 80-talets power-dressing med markerade midjor och breda axlar, till mer det mer voluminöst over-sizade. Färgskalan går i svart, midnattsblått och brunt, och detaljerna utgörs av randigt, rosetter och assymetriska skärningar. Ledorden är lyxigt och elegant, men samtidigt ändå ledigt. Pärlor i långa kedjor refererar till Chanels lekfullhet och den blandning av hög och lågt som Elbaz gör så bra. Livet i Lanvin är definitivt lite lättare.

Style makes the...artist

I sommer vil vi se ut som David Hockney. Det er ikke så rart med tanke på at herremote har vært så mye mer interessant de siste årene. Men vi har savnet fargene våre! Hockney forener det beste av to verdener, løse, maskuline snitt i pudrede pasteller. Som om Annie Hall gikk litt mer i rosa, og var litt kulere da.